April var så kall och trist och så kommer maj med sol och värme. Hur underbart är inte det? Jag har varit i källaren och letat efter sommarkläder. Allt ligger ju utspritt efter inbrottet men jag hittade lite. De ska tvättas innan jag kan använda dem.
Jag har just varit ute på en lite längre promenad med Astrid. Hon for omkring som en galning, det var ju nya fläckar att lukta på. Sen ville hon inte gå in. Men jag ska börja med längre promenader nu när det inte är kallt och halt.
Ja, nu blev det ett längre uppehåll. Men sanningen är att det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jag ska ha telefonmöte imorgon med min hematolog. På tisdag ska jag ta prover igen och nästa vecka ska jag ha min årliga hälsokontroll på vårdcentralen. Hur intressant är det?
Men det är något som bubblar i min hjärna. Något är på gång. Häng med så kanske det kommer något snart.
Tills dess: Försök att stå ut med detta väder. Ömsom snö, ömsom vår. Snart är det dags för detta.
Jag blev så sugen på Shepherds pie när jag såg en bloggvän som lagt ut sitt recept på det. Här kommer mitt men besök gärna casaloda för hennes recept. Jag lärde mig denna maträtt av de stora barnens dagmamma.
Shepherds pie.
Lägg köttfärssåsen i en smord ugnsform.
Koka potatis och gör mos.
Lägg moset ovanpå köttfärssåsen.
Lägg riven ost ovanpå och in med formen i ugnen tills osten har smält. 200-220 grader.
Ta ut och njut.
Vilket ord på fem bokstäver beskriver ditt humör idag?
Nu är det operation storstädning på gång. Jag har tänkt göra en sådan länge. I flera år, faktiskt. Döstädning utan att dö. Flyttstädning utan att flytta. Meningen är att jag ska städa vartefter jag rensar och flyttar om möblerna.
När jag fick hem min nya mobil för ett tag sen så får man ju med en sån där liten "pinne" som man kan öppna ett fack med. Facket är till för att lägga simkortet i, t.ex. Allt gick bra. "Jag lägger pinnen här så jag vet var jag har den." Ni känner till den tanken, eller hur? Jo jo, "pinnen" försvann givetvis. Då kom tanken: Då tar jag tag i den där stora städningen som jag tänkt göra så länge. Och jag satte igång. Tog bort ett runt bord, torkade av det noga, rensade runt bordet, torkade av väggen, dammsög och skurade.
Sen tog jag en bokhylla som ska in i sonens rum men inte får plats där ännu. Plockade ur och torkade allt som fanns i och på hyllan. Flyttade den till där bordet stod. Ställde tillbaka grejorna.
Nästa blir att ta tag i sängen. När den är klar så har jag städat halva rummet. Men livet har kommit emellan. Och i förrgår fick jag ont i halsen och kände mig hängig. Nu mår jag bättre och ska ta tag i städningen igen. Det får ta tid. Annat får komma emellan. Har jag ingen ork eller lust så avvaktar jag. Det är helt okej. Men nu har jag börjat i alla fall och jag ger mig själv en mental klapp på axeln.
Jag skulle kunna ta tag i det imorgon men nu har jag en jättedisk eftersom jag varit sjuk ett par dagar. Jag ska ta tag i den och sen kan jag fortsätta. Jag är nämligen så funtad att jag kan inte städa om det finns disk. Och disk finns det alltid.
Så här ska det se ut imorgon kväll. Förutom att jag har en ny spis. Även den ska få sig en omgång.
Vilken dag! Jag har vaknat tidigt (-ish), åkt till stan, fixat bank-id på nya mobilen, fått en ny dosa, ordnat så jag kan handla på nätet med mitt bankkort, köpt ny laddarsladd och handlat. Nu har jag tvättstugan plus att jag varit ute med Astrid flera gånger.
Snart ska jag ta upp tvätten och hänga den och efter det ska jag laga mat. Jag känner mig nöjd över att jag fått så mycket gjort så jag grämer mig inte över att jag inte fixat sängen eller diskat. Det kan jag fixa med en annan dag.
Ikväll klipper jag nog av garnet för jag tror att väskan är lagom stor. Sen ska jag bara virka axelrem så kan jag börja pimpa väskan. Jag visar bild när jag är klar.
Jag var tvungen att köpa ny mobil och då passar inte gamla sim-kortet, förstås. Jag har beställt ett nytt och återkommer med bilder och berättelser om vad som hänt. Håll ut mina kära vänner.
Jag köpte en bok av Anna Karolina och den heter Skaparglädje. I den finns olika uppdrag och jag har bestämt mig för att följa dom. Den första uppgiften är redan gjord men jag har inte lagt upp den än. Återkommer om den.
Nästa uppgift var att välja färger. Jag ska blunda och plocka fram fyra olika färger. Igår natt, när jag inte kunde sova, så låg jag och funderade över just detta. Jag tänkte: tänk om jag får upp rosa, gul, orange och grönt. Vad sjutton ska jag göra då? Rosa är en favoritfärg men till gult? Och orange?
Sen igår på dagen så bestämde jag mig för att plocka upp fyra färger. Jag blundade och plockade. Gissa om jag blev förvånad. Färgerna var, ja, just det.
Det här är vad som händer när man läser boken "Au Revoir, Agneta" av Emma Hamberg. Jag köpte den på bokrean och blev positivt överraskad. Den handlar om Agneta som är i femtioårsåldern och bor i ett nunnekloster i en liten by i Frankrike, för att ta hand om Einar. En åttioårig konstnär, bög och med senil demens. Jag älskar deras konversationer och hans inställning till livet.
Vad händer då? Jo, det måste bli en ost- och charkbricka och vin. Man bara måste ha det. Boken kräver det. Jag kan bara säga: Läs den!
Idag skulle min mamma har fyllt 105 år. Hon gick bort vid 93 års ålder och är så saknad. Jag minns hennes varma, mjuka händer när hon strök över min kind. Hennes pillemariska leende. Som om hon hade något hemligt hon inte ville säga. Hennes fantastiska balkong som svämmade över av blommor. Hon hade haft ett tufft liv men var stark och positiv. Det har jag ärvt från henne. Jag älskar dig så mycket mamma. Tack för att jag fick vara din dotter.
Några rader från sjuksängen. Nej, jag skojar bara. Jag mår mycket bättre. Det enda är att min ischias som satt på högra sidan nu har flyttat till den vänstra. Men det är okej. Det går över.
Jag undrar om en sak, bara. Hur kan jag sova så mycket? Igår vaknade jag kl. 14 (!) och la mig i vanlig tid på kvällen. Sen sov jag gott hela natten och vaknade runt 11 idag. Det kanske är en rest från att jag varit sjuk?
Det är så trist men jag har blivit förkyld. Inte så konstigt när både barn, barnbarn och barnbarnsbarn är förkylda. Men ändå så tror man (jag) att det inte kommer att drabba mig. Nåja, det är bara att vila och lyssna på kroppen. Tyvärr har kroppen krävt godis idag och jag har inget hemma. Inte orkade jag gå till affären heller.
Dags att ta sig själv i kragen och komma igång med bloggen. Hur många gånger har jag skrivit det egentligen? Sen kommer livet emellan. Men lite info om vad som hänt sen sist kommer här.
Vintern är inte kul. Ibland blir det för mycket med kyla och framför allt isen som har varit. Nu är det barmark nästan överallt och jag njuter. Speciellt har jag njutit idag när solen sken och det var sju plusgrader. Underbart. Och vi går varmare och ljusare tider till mötes. Snart ser det ut så här:
Även om jag skulle vilja att det ser ut så här:
Jag följer Underbara Claras blogg varje dag. Det har blivit ett måste för mig. Men hur får jag följare till min blogg? Hur får jag folk att lämna kommentarer?
Min nya spis är fortfarande bra. Särskilt ugnen som fungerar som en ugn ska. Jag inser att jag inte varit särskilt bortskämd med en bra spis.
Astrid mår bra. Hon har löpt men inte så mycket den här gången. Dags för mig att ta bort skydd från min vita soffa och även i min säng där hon ligger på natten.
Jag har fyllt år. Och kors i taket, jag var frisk. Och inget annat hände. Nu är jag 72 år och mår strålande.
Alla hjärtans dag närmar sig men det är inget jag bryr mig om. Jag brukar köpa hem geléhjärtan. Det är allt. Men det känns ändå som att våren är på väg.
Förundranseffekt. Ett ord som jag läste på Underbara Claras blogg. Jag hade aldrig hört det förut men visst är det ett underbart ord. Den effekten behöver vi människor. Att kunna se det vackra i det lilla. Att känna glädje och förundran inför en vacker snöstjärna, höra det vackra i en fågelsång eller vad ni nu njuter av. Stanna upp i nuet och förundras. Det gör i alla fall mig lycklig.
För några år sedan så upplevde jag en sommar med förundranseffekt. Jag njöt av allt och var väldigt lycklig. Sen har jag försökt uppleva somrarna som kom efter med samma känslor men nej, det var just den sommaren som var så underbar. Eller så full av förundranseffekt. För visst har jag kunnat njuta av det lilla de följande somrarna.
Idag skulle jag verkligen behöva uppleva det. Jag vaknade sent och det var som att jag hamnat i ett mörkt hål. Jag börjar få nog av mörker och framför allt kylan. Ja, jag vet att jag bor i ett nordligt land och att vintern kan vara mörk, kall och lång. Men jag behöver ju inte gilla just det.
Igår var det bättre ställt med humöret. Jag fick en ny spis efter att varit utan en fungerande ugn sen några veckor före jul. Och det var en spis med riktiga plattor. Precis som jag önskat. Nu vill jag ju baka en massa men då måste jag ta mig till affären och jag vill inte gå ut mer än nödvändigt. Hundpromenaderna är ju nödvändiga. Men korta.
