Förundranseffekt. Ett ord som jag läste på Underbara Claras blogg. Jag hade aldrig hört det förut men visst är det ett underbart ord. Den effekten behöver vi människor. Att kunna se det vackra i det lilla. Att känna glädje och förundran inför en vacker snöstjärna, höra det vackra i en fågelsång eller vad ni nu njuter av. Stanna upp i nuet och förundras. Det gör i alla fall mig lycklig.
För några år sedan så upplevde jag en sommar med förundranseffekt. Jag njöt av allt och var väldigt lycklig. Sen har jag försökt uppleva somrarna som kom efter med samma känslor men nej, det var just den sommaren som var så underbar. Eller så full av förundranseffekt. För visst har jag kunnat njuta av det lilla de följande somrarna.
Idag skulle jag verkligen behöva uppleva det. Jag vaknade sent och det var som att jag hamnat i ett mörkt hål. Jag börjar få nog av mörker och framför allt kylan. Ja, jag vet att jag bor i ett nordligt land och att vintern kan vara mörk, kall och lång. Men jag behöver ju inte gilla just det.
Igår var det bättre ställt med humöret. Jag fick en ny spis efter att varit utan en fungerande ugn sen några veckor före jul. Och det var en spis med riktiga plattor. Precis som jag önskat. Nu vill jag ju baka en massa men då måste jag ta mig till affären och jag vill inte gå ut mer än nödvändigt. Hundpromenaderna är ju nödvändiga. Men korta.
