Dikter

När min mamma dog 2012 så gick syrran igenom hennes papper. Då hittade hon tre papper. Ett var till sina barn. På det stod:

Den dagen jag går för att ej komma åter.

Jag vill att ni minns mig precis som jag var.

Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter.

Ty ingen kan ändra det öde vi har.

Vackra ord men vaddå? Skulle vi inte få gråta? Det är ju enda sättet att komma vidare i sorgen. Gråt och tårarna löser upp den där klumpen som sitter i bröstet. 

Jag tror att det är från någon dansbandslåt.

Istället tycker jag att följande dikt är så mycket bättre:

"When I come to the end of the road and the sun has set for me,

I want no tears in a glass filled room, why cry for a soul set free.

Miss me a little - but not too long and not with your head bowed low.

Remember the love that we once shared - miss me - but let me go.

For this journey that we all must take and each must go alone.

It’s all part of the Master's plan, a step on the road home

GEORGE KALOGIROU