Projekt restgarner

På facebook såg jag i en grupp, ett tips som jag gillade. Jag har ju en massa restgarner och vill bli av med dem. Förut har jag virkat mormorsrutor men nu är jag så trött på dem så jag kan kräkas. Därför har jag gett bort alla mina rutor till bättre behövande. 

Så nu är mitt projekt att virka en filt av restgarner. Man gör så här: 

1. Lägg alla restgarner i en kasse, låda eller vad man nu vill använda. Jag har en stor plastkasse från Rusta.
2. Ta upp ett garn utan att titta i kassen.
3. Lägg upp 260 lm.
4. Byt färg och virka en rad fasta maskor med nästa färg.

Man ska alltså inte kika i kassen utan bara ta den första man får tag i. Om det är samma färg som i varvet innan så kan man lägga tillbaka och ta en ny.

Ändarna som blir virkar jag in i nästa varv. Men jag har sett andra som låter dem hänga och sen snurrar dem på något vis. Man kan också fläta trådändarna. 

Det kan bli hiskeliga färgkombinationer men det tänker jag inte bry mig om. 

Som du ser har jag inte kommit så långt än. Men det är roligt. Jag kommer visa fler bilder när jag kommit lite längre.

 

Fem en fredag

1. Vilken del av dagen är svårast att komma igång med?
2. Vad skjuter du gärna upp?
3. Vad är segt att vänta på?
4. När är det skönt att ta det segt?
5. Vilken dag i veckan känns längst?

1. Morgonen. Jag vill bara inte vakna.
2. Jag älskar att duscha. Så det är konstigt att jag har en lång startsträcka innan jag ska in i duschen.
3. När Astrid är dålig i magen och ska äta gräs. Det tar forever men hon måste ju så det är bara att stå där och vänta.
4. Både på morgonen och på kvällen. Förresten, hela dagen.
5. Ingen. Jag är pensionär så jag tänker inte så mycket på vilken dag det är. 

Dagens frågor kommer från Elisa. 

Kökstjänst

Idag puttrar det på den Nordströmska spisen. En gryta till morgondagens middag.

Och så gör jag en kycklingbuljong på skrov som jag sparat. Samt kryddor och rotfrukter.

Det är första gången som jag provar på att göra sånt så det ska bli spännande.

Till middag idag ska vi ha pannbiff, lök, potatis och gräddsås. 

... fortsättning

Nej, nu får det vara nog. Jag har gett upp hoppet om att kunna baka mördegskakor och skulle försöka mig på kolasnittar med dajmkross. Visst låter det gott? Och det blev jättegott. Men de ser helt galna ut. 

Eller som ett par lungor, kanske? Nåja, nu ger jag upp. Jag säljer min kakbok. Och håller mig till mjuka kakor, som sockerkakor m.m. 

Fem en fredag. V38

Här är frågorna:

1. När kände du dig som mest lyckligt lottad?
2. När hade du senast riktigt bra timing?
3. Vad vill du ha tur med den här veckan?
4. När litar du på magkänslan?
5. Har du ett lyckonummer, och ger det lycka?

Och här är mina svar:

1. När jag blev friskförklarade efter bröstcancern. Och jag är fortfarande lika lyckligt lottad.
2. Oj, svår fråga. I måndags när det fanns picnicbog på affären och jag kunde göra grytbitar och lägga i frysen. Dagen efter var de slut. Alltså picnicbogen. Inte grytbitarna. 
3. Nu är det slutet av veckan men jag hoppas att jag får fortsätta känna mig så bra som jag gör nu. Det har varit lite brist på det senaste tid.
4. Alltid. 
5. 4. Varför vet jag inte. Och om det ger mig tur eller lycka vet jag inte heller. Men fyran är alltid min go-to-siffra.

Frågorna finns hos Elisa 

Nybakat

Igår bakade jag mördegskakor. Fast jag vet att jag inte kan baka mördegskakor. Men jag tänkte att jag skulle testa igen. Och det sket sig ju fullständigt. 

Det ser ut som Stockholms blodbad, smakar inte så gott och dessutom fick tre av dem lingonsylt istället för hallonsylt. Jag testade också att göra några kanelkakor. Inte ens de var goda.

Nej, nu ger jag upp. Jag ska testa en annan sort som kanske kan gå. OCH då upptäcker jag att jag glömde köpa en sak. Nåja, jag ska till marknaden imorgon så jag köper det då. 

Fortsättning följer....

Dikter

När min mamma dog 2012 så gick syrran igenom hennes papper. Då hittade hon tre papper. Ett var till sina barn. På det stod:

Den dagen jag går för att ej komma åter.

Jag vill att ni minns mig precis som jag var.

Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter.

Ty ingen kan ändra det öde vi har.

Vackra ord men vaddå? Skulle vi inte få gråta? Det är ju enda sättet att komma vidare i sorgen. Gråt och tårarna löser upp den där klumpen som sitter i bröstet. 

Jag tror att det är från någon dansbandslåt.

Istället tycker jag att följande dikt är så mycket bättre:

"When I come to the end of the road and the sun has set for me,

I want no tears in a glass filled room, why cry for a soul set free.

Miss me a little - but not too long and not with your head bowed low.

Remember the love that we once shared - miss me - but let me go.

For this journey that we all must take and each must go alone.

It’s all part of the Master's plan, a step on the road home

GEORGE KALOGIROU

Höstgryta till middag

Idag har jag gjort en gryta. Det är ju den optimala höstmiddagen och så gott. Jag köpte en picnicbog på 1,3 kg och skar hela till grytbitar. Tre lådor åkte in i frysen och resten gjorde jag dagens gryta på.

Det blir en del slamsor över och de frös jag för att koka buljong av en annan dag. 

Här puttrar grytan. Det är buljong, lök, hela tomater på burk, några inlagda torkade tomater, majs och många morötter. Det älskar vi. 

Nu har jag haft i 2 kryddmått Sambal Olek och creme fraiche och låter det puttra lite medan riset kokar.

Så var det dags att äta. Tyvärr hade jag i en hel liter vatten. Det räcker med en halv. Men det blir gott ändå. Ris, syltlök och pepperoni till. 

Självklart hade jag sällskap i köket hela dagen. Det måste ha luktat jättegott i hennes lilla nos. 

Bättre

Igår kväll började jag må bättre och det gjorde mig så lycklig. Idag har jag diskat, varit med grejor till grannar, bakat matbröd, ute med Astrid osv. och naturligtvis var det för mycket. Nu är jag helt slut. Men ikväll är det valvaka och jag sitter i soffan med ett handarbete och lyssnar.

Självklart blev det en "smältsmörmacka". 

Det lilla livet

Jag tänkte att jag skulle skriva om en sak som jag känner varmt för. Det lilla livet. Och med lilla menar jag inte något negativt. Men jag visste inte hur jag skulle formulera mig. Det är mer som en känsla och lite svårt att beskriva.

Du vet att världen snurrar på ganska fort numera. Eller är det för att jag är gammal som det känns så? Nej, jag tror, och vet, att fler känner på det viset. Jag är ju pensionär och äger min tid. Det jag ska göra är lättare för mig än för någon som arbetar. 

Jag tänker downsiza. Där har vi det. Jag vill inte tillbaka till femtiotalet. För det var ingen lycklig tid för mig. Men jag vill leva ungefär som då. Baka mitt bröd. Laga mat från grunden. Laga kläder som är trasiga. Sy i knappar. Putsa skor. Pyssla med blommor. Handarbeta. 

Varför vill jag det här? Jo, för att jag känner mig stressad. Och det ska jag verkligen inte behöva vara när jag är pensionär. Vad jag vill ha mitt återstående liv är harmoni. Lugn. Njutning. Jag hittade en bild idag på facebook.

"Gammaldags liv handlar inte om att gå tillbaka - det är om att hålla fast vid det som är bra."

Precis så är det jag menar. Inte gå tillbaka utan anamma det som var bra på den tiden. Innan allt blev så hetsigt och stressigt. 

Mitt första steg ska bli att rensa för jag har väldigt mycket saker. Jag ska försöka börja snart men just nu befinner jag mig i ett skov och har väldigt ont. Så jag försöker ta det lugnt och vila så mycket jag kan. Det går ju över och då kan jag börja rensa.

Vad tycker du? Skulle du kunna göra likadant? Eller har du redan åstadkommit det?

Fem en fredag

Fem en fredag

Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan?

Jag börjar må bra igen.

Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i?

Att jag inte såg elsparkcykeln som jag föll över. Hur kunde jag inte se den?

Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans?

Elakhet

Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan?

Jag blir nog frisk snart.

Vad är lättast att prioritera bort för dig?

Städningen. Sitter hellre vid datorn. Men just idag har jag tagit mig i kragen och bl.a. tagit in pelargonerna så de inte ska frysa.

Frågorna finns hos Elisa