Vad längtar du efter?
Idag har jag slitit som ett djur. Jag putsade fönsterna i vardagsrummet eftersom det är sista dagen med hyfsad värme. Sen ska det bli kallare. Det blir rörigt när man putsar fönster.
Eftersom jag var tvungen att ta tvättstugan trots att torktumlaren inte funkar så tvättade jag gardinerna också. Nu har jag tvättat trosor så att jag har något rent att ta på mig. Det finns bara stringtrosor kvar i byrån och jag är raskt på väg mot 75 så de vill jag inte ha. Varför de ligger där och inte har kastats vet jag inte.
Sen rensade jag blommorna i vardagsrummet, tog bort vissna blad osv.
Så blev det diskning också. En halv åtminstone. Jag tar resten imorgon. Och mitt i allt ska Astrid ut.
Och sen bakade jag matbröd.
Jag fick sätta mig och vila rätt ofta för det kändes som att jag skulle svimma. Tack och lov hade jag rester från igår när vi åt gryta så jag behövde inte laga mat.
Nu har jag fått låna en torkställning av min granne och hämtat upp all tvätt och hängt så nu - ÄNTLIGEN - får jag ta det lite lugnt.
Jag har hittat en ny blogg och där kan man svara på frågor. Tydligen första lördagen i varje månad om jag förstått det rätt.
Just nu läser jag …Denise Rudbergs bok om Åse. Jag ska till biblioteket och se om de har hennes serie Kontrahenterna. Jag har första boken men vill gärna läsa mer.
Just nu lyssnar jag på … youtube. Och väldigt ofta väljer jag The Highway Men. Det är Willy Nelson, Johnny Cash, Kris Kristofferson och Waylon Jennings. Och så lyssnar jag gärna på Teddy Swims.
Just nu tittar jag på … en serie om hoarders i Amerika. Hemskt men intressant. Det är ju en sjukdom och jag vill gärna få veta vad det är som triggar dem.
Just nu njuter jag av … hösten. Klar, krispig luft, dofterna, färgerna. Och när det blåser och regnar som idag så är det mysigt att sitta inne och njuta.
Just nu längtar jag efter … min äldsta son. Jag har inte träffat honom sen före pandemin och jag saknar honom så väldigt mycket.
Vill du också vara med så finns frågorna här: Kulturkollo
Vad löste sig den här veckan?
Ingenting, tror jag. Livet lunkar på.Jag tycker inte om jeans längre. Har nog aldrig haft en egen åsikt om dem tidigare. Man skulle ha dem bara. Alla andra bar dem. Även om det finns mjuka och följsamma så är de inte sköna. Inte de jag har. Och de är kalla på vintern och varma på sommaren. Så härmed förklarar jag att jeans är uteslutna ur min garderob.
***
Åh, vad jag är trött på virkade mormorsrutor. Jag har gjort många och nu står de mig upp i halsen. Jag tror de försvinner ur modet snart.
***
Decoupage är något jag ska börja med igen.
På facebook såg jag i en grupp, ett tips som jag gillade. Jag har ju en massa restgarner och vill bli av med dem. Förut har jag virkat mormorsrutor men nu är jag så trött på dem så jag kan kräkas. Därför har jag gett bort alla mina rutor till bättre behövande.
Så nu är mitt projekt att virka en filt av restgarner. Man gör så här:
Ändarna som blir virkar jag in i nästa varv. Men jag har sett andra som låter dem hänga och sen snurrar dem på något vis. Man kan också fläta trådändarna.
Det kan bli hiskeliga färgkombinationer men det tänker jag inte bry mig om.
Idag puttrar det på den Nordströmska spisen. En gryta till morgondagens middag.
Nej, nu får det vara nog. Jag har gett upp hoppet om att kunna baka mördegskakor och skulle försöka mig på kolasnittar med dajmkross. Visst låter det gott? Och det blev jättegott. Men de ser helt galna ut.
Eller som ett par lungor, kanske? Nåja, nu ger jag upp. Jag säljer min kakbok. Och håller mig till mjuka kakor, som sockerkakor m.m.
Här är frågorna:
Igår bakade jag mördegskakor. Fast jag vet att jag inte kan baka mördegskakor. Men jag tänkte att jag skulle testa igen. Och det sket sig ju fullständigt.
När min mamma dog 2012 så gick syrran igenom hennes papper. Då hittade hon tre papper. Ett var till sina barn. På det stod:
Den dagen jag går för att ej komma åter.
Jag vill att ni minns mig precis som jag var.
Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter.
Ty ingen kan ändra det öde vi har.
Vackra ord men vaddå? Skulle vi inte få gråta? Det är ju enda sättet att komma vidare i sorgen. Gråt och tårarna löser upp den där klumpen som sitter i bröstet.
Jag tror att det är från någon dansbandslåt.
Istället tycker jag att följande dikt är så mycket bättre:
Idag har jag gjort en gryta. Det är ju den optimala höstmiddagen och så gott. Jag köpte en picnicbog på 1,3 kg och skar hela till grytbitar. Tre lådor åkte in i frysen och resten gjorde jag dagens gryta på.
Här puttrar grytan. Det är buljong, lök, hela tomater på burk, några inlagda torkade tomater, majs och många morötter. Det älskar vi.
Igår kväll började jag må bättre och det gjorde mig så lycklig. Idag har jag diskat, varit med grejor till grannar, bakat matbröd, ute med Astrid osv. och naturligtvis var det för mycket. Nu är jag helt slut. Men ikväll är det valvaka och jag sitter i soffan med ett handarbete och lyssnar.
Jag tänkte att jag skulle skriva om en sak som jag känner varmt för. Det lilla livet. Och med lilla menar jag inte något negativt. Men jag visste inte hur jag skulle formulera mig. Det är mer som en känsla och lite svårt att beskriva.
Du vet att världen snurrar på ganska fort numera. Eller är det för att jag är gammal som det känns så? Nej, jag tror, och vet, att fler känner på det viset. Jag är ju pensionär och äger min tid. Det jag ska göra är lättare för mig än för någon som arbetar.
Jag tänker downsiza. Där har vi det. Jag vill inte tillbaka till femtiotalet. För det var ingen lycklig tid för mig. Men jag vill leva ungefär som då. Baka mitt bröd. Laga mat från grunden. Laga kläder som är trasiga. Sy i knappar. Putsa skor. Pyssla med blommor. Handarbeta.
Varför vill jag det här? Jo, för att jag känner mig stressad. Och det ska jag verkligen inte behöva vara när jag är pensionär. Vad jag vill ha mitt återstående liv är harmoni. Lugn. Njutning. Jag hittade en bild idag på facebook.
Fem en fredag
Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan?Igår var jag inne på stan och lyckades ramla över en elsparkcykel som låg kastad på trottoaren. Att jag inte såg den, det fattar jag inte. Men nej, helt plötsligt faller jag över den och den brädan de står på fick jag över revbenen. Höger knä skrapade i hårt och jag tog emot mig med händerna för att skydda huvudet. Det gjorde så ont så jag skrek. Jag trodde att jag skulle få åka ambulans till akuten men kände efter en stund att jag inte brutit något. Några unga, fina flickor såg vad som hänt och frågade om jag behövde hjälp. De var så gulliga och när jag stod på benen igen så kände jag att jag "klarat" mig. Så här såg knät ut när jag kom hem.
Med två alvedon i kroppen kunde jag somna på kvällen och jag har sovit väldigt skönt inatt. I morse vaknade jag och var alldeles blåslagen men det gjorde inte så ont längre och jag kan gå utan att halta. Det enda jobbiga nu är att djupandas för revbenen fick en rejäl "kyss". Men jag är glad och tacksam för att jag inte brutit något.
Fem en fredag.
Fem en fredag.
Här om dagen, i tisdags tror jag det var, så gick jag till vårdcentralen för att ta en spruta mot benskörhet. Den togs i magen och kändes knappt. Efteråt fick jag veta att jag skulle till en annan sköterska för att få information om sprutan. Okej, det var första sprutan och jag ska ta den varje halvår. Sköterskan skrev upp att jag skulle ta två prover nästa vecka, två prover veckan därefter och sen ett prov i två veckor. Hon frågade om jag ätit en medicin. Nej, svarade jag. Tydligen skulle jag redan ätit den medicinen i ett par dagar och hon blev jättesur för att jag inte tagit den.
Jag stack iväg till apoteket direkt men där fanns den inte. Alltså, jag hade inte ett sånt recept. Så jag gick hem och ringde till vårdcentralen och de skulle ringa upp. Men så ringde den sköterskan jag varit hos och säger att hon blandat ihop mig med en patient som skulle komma på eftermiddagen. Hon bad mig riva lappen hon skrivit och bad så hemskt mycket om ursäkt. Jag skrattade då för det var ju ingen fara. Men tänk om det varit det? Tänk om jag fått medicin eller en spruta som jag inte alls skulle ha.
***
Astrid har varit väldigt "bitchig" senaste tiden. I morse hade hon kissat på hallmattan. Hon som är helt rumsren. Och hon beter sig inte som vanligt vid hundmöten. Annars skäller hon som en galning. Nu leker hon med andra hundar! Jag tror hon ska till att löpa.
***
Idag lagade jag en middagsrätt som jag inte gjort sen jag gick i mellanstadiet och hade hushållskunskap. Stuvade morötter och stekt falukorv. Herregud, så gott det var. Mamma brukade göra den rätten och jag åt även om jag inte var så jätteförtjust i den maten. Men nu var det väldigt gott och det påminde mig om mamma. Jag var tillbaka i femtiotalsköket med mamma i förkläde vid spisen.
KUL att vara på väg att somna kl. fem en söndagsmorgon men behöver gå på toa först och då går toaletten sönder!!!
TUR att ha en händig son som aldrig sett inuti en toalettcistern eller vet hur den fungerar men ändå lyckas laga toan tillräckligt så vi kan spola tills hantverkare kan laga eländet.
Sen blev jag hungrig och var tvungen att äta frukost. Tänkte dygna idag men tror inte jag klarar det.
Idag är jag riktigt slö. Apatisk. Håglös. Ingen bra dag. Ändå borde jag ha en massa energi. Den gräsliga värmen är borta och regnet öser ner ibland. Jag har fått stänga balkongdörren och alla fönster för det är kallt inne. Nu skulle jag ju kunna få allt gjort som jag inte orkat när det varit för varmt. Men jag antar att man får ha såna här dagar också. Inte bara vara aktiv.
Jag har bara en plan idag och det är att laga mat. Jag köpte grillad kyckling igår och ska rensa ut det som är kvar. Det steker jag med bacon och slår på creme fraiche. Serverar med pasta. Det är supergott.
Mina Mårbackor på balkongen blommar så fint.
Värmen börjar ge med sig för den här gången. I en vecka ska vi tydligen få normala temperaturer men sen kommer visst en ny period med superhetta. Så imorgon ska jag ta mig, med buss, till Valhalla. Nej, jag ska inte dö. ÖoB ligger där 😃. Jag ska försöka få tag i en fläkt.
Jag har diskat, ställt ut pelargoner på balkongen och knutit ihop lite soppåsar. Efter det var jag helt slut. Det är inte klokt. Jag måste få upp konditionen igen. När det är svalare så ska jag ta med Astrid på lite längre promenader. Det behöver både hon och jag.
+28 grader. Nej, tack. Det är tur att jag har en sval lägenhet och att jag är pensionär så att jag inte behöver anstränga mig alltför mycket.
Det sägs att man inte får klaga på värmen. Det får man visst det. Vi är nordbor och vana vid kyla. Sån här hetta mår inte jag bra av.
Men nu ska jag sluta gnälla. Jag har inte varit aktiv här på bloggen på ett bra tag. Mitt samvete blev lite naggat i kanterna men så är jag också "skolad" av underbaraclaras.se som skriver väldigt ofta. Nu är jag ofta inne på Feminas bloggar och där finns det folk som inte bloggat sen i april. Då behöver jag inte ha så dåligt samvete.
Det händer inte mycket här i mitt liv. Men jag får väl se till att något händer snart så att jag har något att skriva om. Först ska sommaren stabilisera sig till en normal, svensk sommar. Då kanske hjärnan kommer igång igen. Så här fina blommor har vi på Östra torget i Torshälla.
Idag är det midsommarafton och min dotters födelsedag. Vädret är hyfsat men det varnas för åska imorgon. Så det är bäst att man njuter av utevistelsen idag.
Jag har inget inplanerat idag mer än att vi ska äta god mat.
Igår kväll var jag så trött så jag var ute med Astrid klockan 21 och la mig runt 22. Jag somnade snabbt och sov till 12.30 idag!!! Och inte var jag uppe på toa förrän runt åtta i morse. Oj, vad jag har sovit. Jag tror att det är kortisonet som gör mig så trött. Nåja, jag klagar inte. Jag kan sova hur länge jag vill. Jag är ju pensionär. Och Astrid är en fantastisk hund. Hon sover också. Självklart går jag ut med henne direkt vi vaknar.
Idag är det fem år sen Astrid kom till oss. Stressad, skällig, osäker. Hon hoppade en halvmeter åt sidan om ett löv föll i närheten. Kom det barn, män eller cyklar så skällde hon som en galning.
Idag har hon alltså varit här sen fem år tillbaka och fått en massa kärlek och trygghet. Löv bryr hon sig inte om. Karlar kastar hon en blick på och barn får hon kolla lite längre på för att se att de inte tänker anfalla. Ibland kan det vara bäst att skälla till lite varnande.
Men i det stora så är hon väldigt lugn och trygg nu. Och så väldigt fylld av kärlek. Hon ligger hos mig varje natt. Gärna i mitten av sängen, tvärs över. Jag får knöla ihop mig bäst jag kan.
Vi har ju minnet av Våfflans bortgång och njuter verkligen av att se hur pigg och alert Astrid är. En dag är det över och därför kan vi njuta extra mycket av henne nu.
Nu är det inte meningen att det här ska vara en sjukdomsblogg. Men det hjärtat är fullt av talar munnen. Eller hur man säger? Och så är det väl hjärnan som är full. Jag har fått svar på proverna jag tog i måndags och det var ju inte så roligt. Mina njurvärden är dåliga vilket skrämmer mig otroligt mycket. Min mamma dog av njursvikt.
Jag har googlat på njursvikt och mat och man ska äta medelhavsmat vilket jag älskar. Men man ska dra ner på bl.a. ost. Jag som älskar ost. Det är inte bra med kalium när man har njurproblem. Jag äter 6 tabletter kalium varje dag. 6 tabletter á 750 mg. Det kan ju inte vara bra. Men att ha kaliumbrist är heller inte bra.
Jag har minskat på kortisontabletterna igen och mår inte alls bra. Så trött och har värk i skelettet igen. Nya prover nästnästa vecka och sen telefontid veckan därpå. Jag kämpar på.
Idag har det varit jättevarmt. Jag vaknade i vanlig tid men låg kvar länge. Det var som att sängen var magnetisk och att jag inte kunde komma upp. Till slut slet jag mig från sängens dragningskraft och skulle gå ut med Astrid. När jag öppnar dörren så ser jag detta.
Nejdå, jag går inte på droger. Jag är bara hög av lycka. Vilka dagar vi har. Solen skiner, blommorna doftar och allt känns underbart. Det låga i mig försvann efter två dagar. Tyvärr på kvällen, så jag var fylld av energi hela natten och kunde inte sova.
Men nu har jag haft energi i flera dagar och har fixat en del här hemma. Bl.a. blev jag klar med städningen av balkongen idag.
