Vårdslarv, Astrid och barndomsmat

Här om dagen, i tisdags tror jag det var, så gick jag till vårdcentralen för att ta en spruta mot benskörhet. Den togs i magen och kändes knappt. Efteråt fick jag veta att jag skulle till en annan sköterska för att få information om sprutan. Okej, det var första sprutan och jag ska ta den varje halvår. Sköterskan skrev upp att jag skulle ta två prover nästa vecka, två prover veckan därefter och sen ett prov i två veckor. Hon frågade om jag ätit en medicin. Nej, svarade jag. Tydligen skulle jag redan ätit den medicinen i ett par dagar och hon blev jättesur för att jag inte tagit den. 

Jag stack iväg till apoteket direkt men där fanns den inte. Alltså, jag hade inte ett sånt recept. Så jag gick hem och ringde till vårdcentralen och de skulle ringa upp. Men så ringde den sköterskan jag varit hos och säger att hon blandat ihop mig med en patient som skulle komma på eftermiddagen. Hon bad mig riva lappen hon skrivit och bad så hemskt mycket om ursäkt. Jag skrattade då för det var ju ingen fara. Men tänk om det varit det? Tänk om jag fått medicin eller en spruta som jag inte alls skulle ha. 

***

Astrid har varit väldigt "bitchig" senaste tiden. I morse hade hon kissat på hallmattan. Hon som är helt rumsren. Och hon beter sig inte som vanligt vid hundmöten. Annars skäller hon som en galning. Nu leker hon med andra hundar! Jag tror hon ska till att löpa. 

***

Idag lagade jag en middagsrätt som jag inte gjort sen jag gick i mellanstadiet och hade hushållskunskap. Stuvade morötter och stekt falukorv. Herregud, så gott det var. Mamma brukade göra den rätten och jag åt även om jag inte var så jätteförtjust i den maten. Men nu var det väldigt gott och det påminde mig om mamma. Jag var tillbaka i femtiotalsköket med mamma i förkläde vid spisen. 

Typiskt

KUL att vara på väg att somna kl. fem en söndagsmorgon men behöver gå på toa först och då går toaletten sönder!!!

TUR att ha en händig son som aldrig sett inuti en toalettcistern eller vet hur den fungerar men ändå lyckas laga toan tillräckligt så vi kan spola tills hantverkare kan laga eländet.

Sen blev jag hungrig och var tvungen att äta frukost. Tänkte dygna idag men tror inte jag klarar det. 

En mellandag

Idag är jag riktigt slö. Apatisk. Håglös. Ingen bra dag. Ändå borde jag ha en massa energi. Den gräsliga värmen är borta och regnet öser ner ibland. Jag har fått stänga balkongdörren och alla fönster för det är kallt inne. Nu skulle jag ju kunna få allt gjort som jag inte orkat när det varit för varmt. Men jag antar att man får ha såna här dagar också. Inte bara vara aktiv. 

Jag har bara en plan idag och det är att laga mat. Jag köpte grillad kyckling igår och ska rensa ut det som är kvar. Det steker jag med bacon och slår på creme fraiche. Serverar med pasta. Det är supergott. 

Mina Mårbackor på balkongen blommar så fint. 

Smått och gott

Värmen börjar ge med sig för den här gången. I en vecka ska vi tydligen få normala temperaturer men sen kommer visst en ny period med superhetta. Så imorgon ska jag ta mig, med buss, till Valhalla. Nej, jag ska inte dö. ÖoB ligger där 😃. Jag ska försöka få tag i en fläkt. 

Jag har diskat, ställt ut pelargoner på balkongen och knutit ihop lite soppåsar. Efter det var jag helt slut. Det är inte klokt. Jag måste få upp konditionen igen. När det är svalare så ska jag ta med Astrid på lite längre promenader. Det behöver både hon och jag.

Men nu ska jag ta tag i lite rensning här hemma. Jag funderar på att gå ner i källaren och plocka. Där är det svalt. Eller så väntar jag med det tills nya hettan kommer. 

Ta det lugnt i värmen. Vila och drick mycket vatten.

Vaaaarmt

+28 grader. Nej, tack. Det är tur att jag har en sval lägenhet och att jag är pensionär så att jag inte behöver anstränga mig alltför mycket. 

Det sägs att man inte får klaga på värmen. Det får man visst det. Vi är nordbor och vana vid kyla. Sån här hetta mår inte jag bra av. 

Men nu ska jag sluta gnälla. Jag har inte varit aktiv här på bloggen på ett bra tag. Mitt samvete blev lite naggat i kanterna men så är jag också "skolad" av underbaraclaras.se som skriver väldigt ofta. Nu är jag ofta inne på Feminas bloggar och där finns det folk som inte bloggat sen i april. Då behöver jag inte ha så dåligt samvete. 

Det händer inte mycket här i mitt liv. Men jag får väl se till att något händer snart så att jag har något att skriva om. Först ska sommaren stabilisera sig till en normal, svensk sommar. Då kanske hjärnan kommer igång igen. Så här fina blommor har vi på Östra torget i Torshälla.

Glad midsommar

Idag är det midsommarafton och min dotters födelsedag. Vädret är hyfsat men det varnas för åska imorgon. Så det är bäst att man njuter av utevistelsen idag. 

Jag har inget inplanerat idag mer än att vi ska äta god mat. 

Igår kväll var jag så trött så jag var ute med Astrid klockan 21 och la mig runt 22. Jag somnade snabbt och sov till 12.30 idag!!! Och inte var jag uppe på toa förrän runt åtta i morse. Oj, vad jag har sovit. Jag tror att det är kortisonet som gör mig så trött. Nåja, jag klagar inte. Jag kan sova hur länge jag vill. Jag är ju pensionär. Och Astrid är en fantastisk hund. Hon sover också. Självklart går jag ut med henne direkt vi vaknar.

Astrid 8 år

Idag är det fem år sen Astrid kom till oss. Stressad, skällig, osäker. Hon hoppade en halvmeter åt sidan om ett löv föll i närheten. Kom det barn, män eller cyklar så skällde hon som en galning. 

Idag har hon alltså varit här sen fem år tillbaka och fått en massa kärlek och trygghet. Löv bryr hon sig inte om. Karlar kastar hon en blick på och barn får hon kolla lite längre på för att se att de inte tänker anfalla. Ibland kan det vara bäst att skälla till lite varnande. 

Men i det stora så är hon väldigt lugn och trygg nu. Och så väldigt fylld av kärlek. Hon ligger hos mig varje natt. Gärna i mitten av sängen, tvärs över. Jag får knöla ihop mig bäst jag kan. 

Ibland lägger hon sig tätt, tätt intill mig och sen sparkar hon på mig med bakbenen för att jag ligger för nära.

Vi har ju minnet av Våfflans bortgång och njuter verkligen av att se hur pigg och alert Astrid är. En dag är det över och därför kan vi njuta extra mycket av henne nu. 

Här vilar hon huvudet på min arm. Så trygg och kärleksfull. Vi älskar dig så mycket, Astrid. Grattis på födelsedagen!