Sista januari

Så har januari passerat. Den första månaden på året. Det gick ju bra. Dottern har opererats och när hon skulle hem gav de henne sex stycken sprutor som skulle ges en varje kväll. Varför inte ta reda på om någon kan ge dom? 

Jag är spruträdd trots att jag fått många i mina dar. Men man vänjer sig inte. Jag vågar inte ens titta på en spruta. Nåja, jag, Astrid och sonen gick hem till min dotter för att hjälpa henne. Vi tog fram sprutan, jag höll den i handen (bara det en bedrift) men precis innan jag skulle sticka in den i hennes mage så låste sig hela kroppen. Det gick inte. 

Sonen tar över och samma sak hände för honom. Sen provade dottern och hon frös också till. Då ringde jag min kompis med diabetes. Hon tar en spruta i magen varje fredag. Jag ställde några frågor och till slut sa min kompis. "Gör det bara. Lova det."

Jag la på luren, tog sprutan och körde in nålen i dotterns mage!!! Det var bara att göra det. Gissa om jag var stolt och jag svävade hem sen. Så stolt över mig själv.

Sen har jag varit hos dottern varje kväll och gett henne en spruta. Imorgon är sista gången. 

Orsaken till att hon skulle ha dessa sprutor var för att undvika proppar efter operationen. De här blommorna är till min älskade dotter för att du varit så stark och tuff efter operationen. Nu blir det bara bätte.

Slutet gott...

Snart är det slut på 2022. Ett rätt hyfsat år ändå. Höjdpunkten var väl att få ett nytt barnbarnsbarn. Lilla Mileya vars start kanske inte var optimal men tjejen är stark och överlevde trots att hon föddes för tidigt. Heja dig Mileya!

Sen var det lite sjukdomar. Jag åkte på inflammation i bukspottskörteln och så konstaterades gråstarr. Jag väntar fortfarande på operation men hoppas det blir av snart. Jag ser bara sämre och sämre.

Julen var lugn och skön. Dottern kom hit och åt. Jag är inte så mycket för ett stort julfirande nu när det ser ut som det gör här. Men jag har börjat rensa idag. Liiite, i alla fall. Är inte på sånt där kastarhumör. Då är det bättre att avvakta. 

Så här inför ett nytt år så snurrar hjärnan av vad som ska hända. Jag är full av planer men det berättar jag om senare. 

Blodtryck och hund

Nu har min läkare kommit på att jag hade en inflammerad bukspottkörtel. Jag googlade på det och det verkar vara rätt allvarligt. Jag skulle tydligen har behandlats på sjukhus. Men jag är glad att jag slapp. Nu ska min läkare utreda varför jag fick det. Hans fråga var om jag drack mycket alkohol. Jag är i det närmaste nykterist så det kan det inte bero på. 

Jag går och tar en massa prover nu och blodtrycket är normalt. Jag har börjat med mina mediciner igen och känner hur jag sakta, dag för dag, mår bättre. Och det gör mig så lycklig.

Igår bäddade jag rent med de sista rena lakanen. Självklart började Astrid att löpa då. Så nu får jag ta en tid i tvättstugan och köra mina lakan. Måste felanmäla torktumlaren bara för den torkar inte tvätten. 

Jag håller på och städar men eftersom jag inte har så mycket krafter kvar efter lång sjukdomstid så tar jag lite i taget. Idag tar jag itu med min evighetsdisk. Och jag ska rensa på köksbordet. Det har blivit en riktig skräpsamlare. 

Visst ja. Porten är lagad och det har minskat på konstiga individer i trappen. Kunde vi bara få lite belysning så skulle det vara toppen.

Nattpåhälsning

I går natt så ringde det på dörren halv ett!!! Astrid väckte nog hela huset. När jag öppnade dörren så stod ... något ... där. Tjej? Kille? Gothare? Den lutade sig mot väggen och stirrade tomt på mig med stora, mörka ögon. Den verkade hög som ett hus.

Jag sa hej men fick inget svar så jag stängde dörren. Först av allt, jag skulle inte ha öppnat så sent. Utan frågat genom dörren vem det var. 

Jag blev väldigt oroad av detta. Det tog ett tag för Astrid att varva ner och jag somnade inte förrän runt fyra på morgonen. Jag kände mig väldigt stressad och otrygg. 

Vår port är trasig så den står vidöppen dygnet runt. Dessutom har vi ingen belysning i trappen. Nu har jag sagt till hyresvärden om vad som hände. De har beställt ny port och jag hoppas att belysningen kommer igång snarast. 

Blodtryck

Jag har högt blodtryck. Det har jag medicinerats för i trettio år. Vad jag inte visste var att om man äter en viss sorts medicin och har diarré eller kräkningar så får man inte ta den medicinen. Nu gjorde jag det och mitt blodtryck sjönk rejält. Därav att det flimrade framför ögonen och att jag sov hela tiden. Läkaren på vårdcentralen lyckades lösa gåtan. Så nu har jag slutat med bt-medicin för tillfället. 

Jag är också förstoppad. Magen ser ut som en ballong. Men den har kommit igång så smått. Och jag kan äta igen. 

Något som var lite kul var att jag googlade på lågt blodtryck. "Det drabbar långa, smala och unga personer." Jag är 70 år, 153 cm och överviktig. Så inte en siffra rätt men tack för boosten av självförtroendet 1177. 

Vändning

I morse så kräktes jag igen. Det kändes hopplöst och som att jag aldrig skulle bli frisk igen. 

MEN - nu har jag tvättstugan. Jag har varit och handlat (med hjälp och stöttning av sonen). Jag har ätit soppa, som inte var någon höjdare men jag tror att det gäller att få i sig näring nu.

Jag är fortfarande väldigt svag men det märks definitivt en förbättring. Jag är så lycklig och tacksam. Hälsan är värd allt.

Sjuk

I onsdags kväll låg jag i soffan kollade på en serie. Plötsligt så fick jag så ont i mellangärdet. Jag gick på toa och det var ju diarré. Gjorde rent både mig och toan efteråt och gick ut därifrån. Men fick rusa in igen och sen kräktes jag nästan hela natten. 

Idag är det lördag och jag har sovit mesta tiden. Så svag och ont i hela kroppen. Och feber. Igår åt jag för första gången och hjälp, så gott det var. 

Men nu har jag duschat och tvättat håret. Så mycket det betyder. Jag ska även bädda rent och försöka hålla mig vaken resten av dagen. Jag börjar se ljuset i tunneln äntligen. Och nu hoppas jag att jag kan få vara frisk ett tag. Har ju just tillfrisknat från en fyraveckors förkylning.